.

jag sitter här och känner att mitt liv leker just nu. ändå är det något som känns fel. jag förstår inte riktigt varför. jag går i skolan, en skola som jag verkligen vill gå på, och jag läser till fastighetsmäklare, något som jag verkligen vill och har längtat efter så länge som jag kan minnas. jag har underbara vänner, nya som gamla. vi hittar på roliga saker hela tiden. tiden bara springer förbi. det är så mycket man borde göra som man inte gör. det känns inte som jag uppskattar det liv jag lever just nu. men jag vet inte varför som sagt. om jag rabblar upp för mig själv vad jag egentligen har så borde jag vara så lycklig som aldrig förr, men jag är inte det. inte just nu. när jag inte vet vad felet är så är det svårt att göra något åt saken. jönköping känns helt fel för mig för tillfället. nu börjar det närma sig min examen och allt jag känner är att jag inte vill tillbaka. jag mår så bra utan allt skitsnack från folk som inte borde bry sig om mig och mitt liv överhuvudtaget. jag vet redan vilka mina riktiga vänner är, och det är allt jag behöver. jag behöver inte falska människor som så fort jag inte är där vänder ryggen. jag vehöver verkligen inte det. jag har så många vänner så jag klarar mig ändå. så varför bryr jag mig då? joo, för att jag har levt i jönköping i nästan hela mitt liv. jag vet vad människorna går för. och jag vet att jag inte vill tillbaka på ett tag. eventuellt i framtiden när folk har växt upp lite och lärt sig skillnad mellan sanning och lögn, mitt och ditt. det är mitt liv och ingen annans. jag är nöjd med mig själv och vad jag har uppnått. jag är 21 år, jag är utbildad fastighetsmäklare om 8 månader. jag har körkort, jag har ägt min egna bil, jag har haft två lägenheter, jag har flyttat själv till en ny stad, jag har skaffat mig nya vänner. jag sitter inte och trampar på samma ställe hela tiden. vilket är mer än vad man kan säga om vissa. jag är nöjd. jag har ett liv. jag står för vad jag gör tycker och känner. allt har sina upp- och nergångar. detta kanske är min tur i den känslosamma bergochdalbanan.

det sårar.

det som sårar mest är att allt kommer tillbaka.