.

aa, de känns riktigt bra nu.
du fick mig att tänka. och tänkt, det har jag gjort. inte bara på mig utan alla andra också. jag har insett vad som ska göras och vad som inte ska det. det jobbiga kommer först, men sen, då kommer allt bli bra. jag menar verkligen inte att det inte varit bra nu, för det har det. mer än bra vissa gånger.. men man kan inte hålla på så här hela livet heller.. som sagt, det är ju tydligen inte bara mig det drabbar. fler inblandade än jag någonsin kunde tänka mig. herregud vilken liten stad vi bor i. alla vet allt om alla. då menar jag verkligen allt också. så det går inte att hålla hemligheter eller ljuga. för förr eller senare så kommer det fram. det gör det alltid. så som sagt, jag vet hur jag vill ha det. och så får det bli. kanske känns konstigt nu, men det måste bli så. jag mår inte bra av allt som händer just nu. det är bara så himla mycket av allt på samma gång. hinner knappt med att leva. jag har också insett vissa saker. hur människor kan föra folk bakom ljuset på ett sådant sätt som faktiskt händer i denna stan. känns som om när något händer, då vet alla det, innan ens personen i fråga fått veta. det är synd. inte så jag skulle önska att det skulle vara. lite mer privatliv tack =) men som sagt, tydligen är det ju lika för alla, så varför klaga? det gör ju inte saken bättre. inte just nu iaf. känns som jag vill bort från denna staden ett litet tag iaf, kanske inte så länge, men ett halvår eller ett år. tror att man skulle börja uppskatta denna staden mer då. som faktiskt inte är så tokig i alla lägen... o nej, det är inte som du tror, så du behöver inte få detta att låta värre än vad det faktiskt är. tack =)

men kommer ändå tillbaka till skitsnacket. vi alla vet att det existerar, så det är ingen ide att ens säga emot. det har vi bevis på. men det gör ont att se när det drabbar folk man tycker om. att folk kan tycka det är så intressant att diskutera en sån sak, det fattar jag inte? det är väl ändå ett lite för långt intrång på privatlivet tycker jag.

redovisning IEMS, onsdag
internationell ekonomiprov, torsdag
matte c prov, fredag
svenska, vetenskaplig rapport, fredag


jag önskar jag kunde säga, att det är en fas vi går igenom
en storm vi måste orka rida ut.
och jag önskar jag kunde säga, att vi klarar det tillsammans,
ja att allting kommer ordna sig tillslut.
men hur säger man till nån, att här tar vägen slut.
och hur säger man till nån, att hjärtat längtar ut?

jag kan inte ljuga för dig, du känner mig allt för väl,
om du ser mig i ögonen så säger dom,
att vi kan bara vara dom vi är, och ge mig inga skäl
för vad vi än kallar det så är det bara ett långsamt farväl.

här är din drottning utan krona, likgiltig och trött,
en sorglig figur, som du aldrig riktigt mött.
och när jag ser mig över axeln, på åren som bara gick,
ser jag allt som gick förlorat, men också allting som vi fick
och vad säger man till nån som vill börja om igen,
då det redan är försent, och man redan är påväg?

jag tvår mina händer i kärlekens namn, du kan vinna allt du förlorar ibland
men vägen som vi färdas på, den leder ingenstans